Historik
Konsten att knyta mattor utvecklades sannolikt på Centralasiens stäpper för flera tusen år sedan. Nomadfolken behövde något som kunde skydda mot vinterns stränga kyla, något som var mer hanterbart än fårskinnsfällar. Samtidigt skapade man prydnader till sina tält. Materialet till varp, inslag och lugg fick man från hjordarna av får och getter.
Vävstolarna bestod i sin enklaste form av två träbommar som gjordes fast i marken och mellan dessa spändes varpen. Dessa liggande vävstolar, som nomaderna använder än idag, har fördelen att de enkelt kan vikas ihop och flyttas till nästa lägerplats.
Mönstren på de tidiga mattorna bestod av geometriska eller stiliserade motiv.
De handknutna mattorna är tillverkade av förgängligt material och de riktigt gamla fynden är få. Den äldsta kända mattan hittades år 1947 vid utgrävningar i Sibirien. Efter fyndplatsen benämns den Pazyrykmattan eller Gorny-Altaimattan. Den mäter 183x200 cm och har en knuttäthet på ca 360 000 knutar per kvadratmeter. Utförandet är förnämligt, och mattan är tätare än de flesta mattor vi ser i handeln idag. Mönstret är mycket intressant där mittfältet består av rosettmotiv, i bården ser man en procession med hjortar och i en annan ridande krigare. Mattan är troligen knuten i Armenien eller Persien ca 400 år före Kristi födelse. När den hittades hade den länge legat infrusen i ett isblock och är därför mycket välbevarad. Mattan finns i dag i Hermitaget i S:t Petersburg.
På 1500-talet utvecklades, under härskarnas beskydd, mattkonsten i Persien och Indien såväl tekniskt som konstnärligt i s k hovknyterier. Från denna tid härstammar den praktfulla, och världens mest berömda matta, Ardebilmattan, som finns på Victoria and Albert Museum i London. Den mäter 534x1.152 cm och är troligen knuten i staden Kashan i Persien av Maqsud/Maksoud. Mattan är daterad 946 efter den islamska tideräkningen, motsvarande 1539 e Kr och det tog tre år för fem knytare att färdigställa mattan som beställdes av Shah Tahmasp till Sheikh Safi-moskén.
Från början fanns det två mattor men den ena offrades för reparation av den andra. Den bäst bevarade finns numera på Victoria and Albert Museum i London. Resterna av den sämre finns på Los Angeles County Museum i USA. Mattan är knuten med persisk knut med lugg av ull, varp och inslag av silke; knuttäthet: 518.000 knutar per kvm. Mattan såldes på 1800-talet för att bekosta reparationer av den stora moskén i Ardebil i norra Persien.
På Statens Historiska Museer i Stockholm förvaras Marbymattan. Mattan är knuten i Turkiet på 1400-talet och har via den jämtländska byn Marby hamnat i Stockholm.
Den kanske förnämsta klenoden på Stockholms slott är den persiska jaktmattan från 1500-talets senare hälft. Mattan har troligen förts till Sverige från furstehuset Holstein-Gottorp som en del i den blivande drottning Hedvig Eleonoras brudutstyrsel inför hennes giftermål med Karl X Gustaf.