|
I Zagrosbergen väster om staden Isfahan, runt staden Shahr-e-Kurd, lever Bakhtiar-nomaderna. De flesta av dem talar persiska eller en loridialekt, medan vissa av dem som lever i Khuzestanprovinsen talar arabiska. Bakhtiar-männen bär vida byxor, en rundkullig hatt och en kort tunika, en klädsel med ursprung så långt tillbaka som till den parthiska dynastin (200 f Kr - 200 e Kr). Bakhtiar-nomadernas hövdingar (khaner) har tidvis haft en mäktig ställning i det persiska samhället. En omfattande mattknytning i området Chahar Mahal va Bakhtiari engagerar såväl nomader som bybor av skiftande ursprung. Mattorna saluförs under det gemensamma namnet Bakhtiar (även Baktiar, Bachtiar och Bakthiari) ibland med en ortsangivelse; Boldaji, Feridan eller Saman. Mattorna tillverkas av slitstark ull, är mycket hårt slagna, vilket gör dem tjocka och solida, och anses tillhöra de slitstarkaste av de persiska mattorna. Ett välkänt mönster är det s k Khesti (trädgårdsmönstret), där mattan är indelad i rutor med växter och djur, symboliserande den persiska trädgården, men även medaljong- och livsträdsmotiv förekommer med influenser från Isfahanmattorna. De bästa Bakhtiarmattorna med den tätaste knytningen kallas ibland Bibibaff. Exempel på Bakhtiar-mattor:
|
|
Tekniska uppgifter: Lugg: ull Inslag: bomullsgarn ibland blåfärgat, 1 eller 2 inslag Varp: bomullsgarn Knut: mestadels symmetrisk Knuttäthet: 150 000 - 320 000 knutar per kvadratmeter Storlek: från zaronim upp till stora storlekar.
|
