Ghashghai

Ghashghainomader på väg till nya betesmarker.

I Farsprovinsen i sydvästra Iran bor och verkar Ghashghai-nomaderna som lever i provinserna Fars, Khuzestan och södra Isfahan men mest kring staden Shiraz. De flyttar två gånger per år mellan vinterbete vid Persiska Viken och sommarbete uppe i Zagrosbergen, där det är svalare. Under flyttningarna kan man se männen med sina typiska rundkulliga hattar springande, och tillsammans med sina hundar, driva väldiga hjordar av får och getter längs vägarna och riva upp moln av damm. Kvinnorna i sina färggranna kläder förflyttar sig samtidigt med hjälp av åsnor och hästar till nya lägerplatser. Tälten de bor i är ofta tillverkade av gethår.

Tillverkning av mattor liksom av kelimer, väskor, band och prydnader är ett viktigt inslag i nomadernas liv. Mattorna har en typisk rödbrun grundfärg, mönstret knyts ur minnet och består ofta av en central medaljong upprepad i alla fyra hörnen. Människofigurer, fyrfotadjur, fåglar, träd och blommor är omtyckta inslag. Andra mönster har hämtats från fresker och kolonner i Persepolis (Tacht-e-Jamshid på persiska) den ceremoniella huvudstaden under Achmenidernas dynasti (550-330 f Kr). De är också kända för sina vackra sadelväskor som de knyter av mer praktiska skäl.

Mattorna knyts på horisontella vävstolar och knytaren sitter under arbetets gång på den halvfärdiga delen av mattan. Halvnomader som är bofasta under delar av året knyter mattor i samma stil. En särskilt välknuten typ av matta kallas Kashkooli. Gabbeh betecknar en grov och primitiv nomadmatta från området. Under de senaste årtiondena har knytarna, för att tillmötesgå västerländska önskemål, börjat använda stora ljusa fält med sparsam mönstring i Gabbehmattorna. Välgjorda Ghashghaimattor är tilltalande och slitstarka produkter som förmedlar mycket av nomadlivets villkor. Mattorna är gjorda enbart av ull från får och getter med inslag av tagel. De kan också ha namnen Qashqai-, Gashghai, Gaschgai- och Kashgaimattor.

Flertalet av Ghashghai nomaderna har numera slagit sig ner I städer och byar. Deras mattor blir därför mer och mer influerade av vad marknaden efterfrågar. Dessa mattor är, jämfört med andra nomadmattor, mer grovt knutna och har en varp av bomull. Enklare mattor från området säljs under namnet Shiraz . Det är namnet på provinshuvudstaden och i dessa basarer säljs Ghashghaimattorna. Där gör också nomaderna mycket av sina inköp för livets uppehälle.

Ghashghaimattor består ofta av en hexagon eller diamantformad medaljong, inuti en större medaljong, med fyra krokar som sticker ut. En del Ghashghaimattor har även s k Hebatlu-design (Hebatlu är namnet på en av de mindre Ghashghaistammarna) som består av en central rund medaljong och mindre liknande mönster som repeteras i varje hörn av mattan.

Ghashghai kelimerna brukar ibland vara vävda i ett stycke med inslag av bomull för att lyfta fram detaljer. Dessa mattor har enkla designer och varpen är normalt avslutad i form av långa flätor. De mest kända stammarna som tillverkar kelimer är Amaleh och Darashuri.

Exempel på Ghashghai-mattor:

Tekniska uppgifter: Lugg: ullgarn Inslag: ull- eller gethårsgarn, i regel två inslag efter varje knutrad Varp: ull- eller gethårsgarn Knut: symmetrisk Knuttäthet: 90 000 - 180 000 knutar per kvadratmeter.

Exempel på Kashkooli-mattor:

Dela denna artikel:

För sitt korrekta innehåll har alltommattor fått utmärkelsen: