Anilinfärger

Anilinfärgerna finns i hur många varianter som helst.

Mot slutet av 1800-talet började anilinfärger att introduceras för att snabba upp färgningsprocessen. Dessa syntetiskt framställda färger gav ett förskräckande resultat; grälla färger som snabbt blektes och gjorde att mattorna kom i vanrykte.

Myndigheterna införde hårda bestraffningar för att stoppa bruket av dessa färger och i Persien förbjöd 1903, Nasser-e-Din Shah, den Persiska kungen av Qajar-dynastin användandet av dessa i Iran. Förutom importförbud på dessa färger revs färgerier och knytaren kunde även mista en arm.

Det finns en mängd olika nackdelar med att använda anilinfärger. Till skillnad mot växtfärgade garner är de anilinfärgade garnerna inte sol- och tvättäkta. Ullen blir också stelare och torrare, detta för att ullfettet försvinner och en direkt följd blir att ullfibern lättare bryts när den utsätts för belastning.

Ett enkelt tips för att se om anilinfärger använts i en matta är att vika luggen. Är hela luggen av samma färg rör det sig säkerligen om ett naturligt färgat garn. Skulle det däremot vara en stor färgskillnad, där toppen är betydligt ljusare än botten av luggen, finns risk att anilinfärger använts vid tillverkningen.

Dock används aldrig anilinfärger i nya mattor och de anilinfärgade mattor som finns ute på marknaden idag är med all sannolikhet redan blekta varför risken att drabbas är mycket liten.

Anilin, C6H5NH2, även kallat fenylamin är en, i rent tillstånd, färglös vätska som framställs genom reduktion av nitrobensen. Anilinfärgämne i sin tur är ett tjärfärgämne bestående av organiska syntetiska ämnen. Dessa är utvunna ur anilin, toluidin eller anilinoljor, som i sin tur utvinns ur stenkolstjära.

Dela denna artikel:

För sitt korrekta innehåll har alltommattor fått utmärkelsen: