Ull

I sommarvärmen är klippningen något fåren verkligen uppskattar.

Det asiatiska fettsvansfåret ger en ull som är särskilt lämplig för mattor eftersom den innehåller en blandning av korta och långa fibrer.

Kvaliteten på denna ull växlar med djurens ålder, var på kroppen ullen växer, djurens levnadsbetingelser och inte minst tidpunkten för klippningen.

Den finaste ullen får man från de årslamm som klipps på hösten. Den ull som finns kring nacken på fåret, kallas korkull och används i särskilt fina mattor. Viktigt att känna till är även att får som lever på hög höjd har en högre halt av ullfett vilket i sin tur ger en blankare och mer högglansig ull.

I Iran håller nomaderna jättelika fårhjordar och landet är i det närmaste självförsörjande på ull. Andra länder som t ex Pakistan importerar mycket av sin ull från Australien och Nya Zeeland.

Det utan tvekan viktigaste materialet för mattknytning är fårens ull. Efter klippning sorteras ullen i olika kvaliteter, rensas och tvättas. Därefter vidtar kardningen för att reda ut ullen och skilja de hoptovade fibrerna åt. Kardningen kan ske maskinellt, men i byar och nomadläger sker den fortfarande för hand.

En kvinna på landsbygden i Iran spinner ull till garn.

Spinningen sker olika hårt beroende på om garnet skall användas till varp, inslag eller lugg.

I Iran sker en stor del av spinningen fortfarande för hand, oftast på en spinnrock, men nomadkvinnorna använder fortfarande en traditionell slända för att spinna garnet.

I länder som Kina och Pakistan görs nästan alla mattor av maskinspunnet garn.

Alla har vi varit små...
Ullen klipps än idag för hand.
Fårens naturliga färg används som bas för färgningen. Här ser vi ett vitt och ett brunt får.

Dela denna artikel:

För sitt korrekta innehåll har alltommattor fått utmärkelsen: