Nomadmattor
I Orienten lever än i dag miljoner människor som nomader, med fårskötsel som huvudsaklig inkomstkälla. Lägren med de svarta gethårstälten, de stora hjordarna med får, getter och herdarna på sina åsnor och hästar utgör fascinerande inslag i landskapet.
Dock är en stor del av nomadkulturen på väg att försvinna då nomaderna blir alltmer bofasta. En bidragande orsak är att de finner områden där förutsättningarna är så pass bra att de kan stanna längre tider och därför inte känner behov av att flytta runt. Sakta men säkert så förvandlas de till ett slags "bofasta nomader". Idag tar de flesta nomader sig fram med hjälp av jeepar och motorcyklar, en syn som skiljer sig starkt från den bild vi tidigare haft av t ex en nomad och hans kamel.
Förr i tiden fanns en viss konkurrens, mellan nomadtälten. När kvinnan knöt sin matta sökte hon inspiration i omgivningen för att överglänsa grannen. Denna bild är inte densamma idag och på senare tid blir motiven inte fullt lika bra och konstfulla heller. En gammal nomadmatta är en bra investering som är väl värd att bevara för framtiden.
Mattor, kelimer och väskor av olika storlekar är viktiga för nomadernas dagliga liv. Den egna djurhållningen ger material till vävnaderna. Knytningen sker på liggande vävstolar och mönstren som inspirerats av nomadernas omgivning går i arv från generation till generation. Knytaren använder ingen mönsterförlaga utan knyter ur minnet.
Även de halvnomader som är bofasta en del av året knyter mattor på samma sätt. De alster som inte behövs inom familjen säljs i närbelägna basarer under namn efter den stam där de knutits.
Runt staden Shiraz lever den största nomadfederationen i Iran - Ghashghai. Väster om Isfahan hittar vi Bakhtiar, och norr därom Lori. I gränstrakterna mellan Iran, Pakistan och Afghanistan bor Balucher.
Till utförandet varierar nomadmattorna mycket. Man kan se allt från mattor med mycket naiva mönster, t ex Gabbeh-mattor, till mattor med verkligt genomarbetade mönster och ibland även figurala motiv.